11 nov. 2015

Sista ord av kärlek...




Idag har jag varit vid vattnet och känt vinden blåsa hårt och solen värma mig.
Idag har jag låtit mina känslor flyga fritt och storma loss ordentligt inom mig.
Idag har jag hittat tiden till att gråta ut, till att känna, till att vara...


 Jag har suttit på klippan vid vattnet och bara tagit emot den starka vinden och vågornas brus.

Jag har skrivit ned mina känslor till en vän, format ord på ett tomt papper, gråtit salta tårar
och förbannat denna djävulska sjukdom som härskar på vår jord.

I mina hörlurar sjunger Andrea Bocelli med sin vackraste stämma...
"Time to say goodbye...."

Det brister för mig och jag sjunker ned i djup gråt på fällen...



Det finns så många ord jag vill säga som jag ville få med i detta brev till dig.
Jag vet inte hur alla ord ska få plats och i vilken ände jag ska börja.
Vad ens skriver jag till en vän jag aldrig mer får träffa?
Vad ens kan jag skriva? Finns det regler för detta?
Hur många i världen har inte skrivit sitt sista kärleksbrev till sin vän?
Det där sista brevet, ord för vänskapen, kärleken, glädjen och lyckan att få ha delat 
underbara stunder tillsammans...

Jag släpper alla tankar och hittar alla känslor...
Jag blundar och hittar alla svar i mitt hjärta.
Pennan formar alla ord på pappret och får mina känslor att samla ihop sig i meningar.


Du lever... men du fattas mig redan...


Älskar dig i evighet!

___________________________________

Jag fick dagen efter jag skickat brevet ett långt sms av henne
 som fyllde mitt hjärta av kärlek.
Jag vet att hon vet och hon vet att jag vet.
Alla ord är sagda och inget är glömt.
Ångrar inte att jag inte skrev något mer eller sa fler saker, alla ord var med.
Tacksam över de stunder jag fick med henne.
Hon gick bort på kvällen den 30 november och det är enormt stor sorg och ännu mer saknad.
Du fattas mig enormt men jag vet att du finns med mig ändå...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv din kommentar här...