3 sep. 2015

Slyngelåldern...


Det handlar om att ha en elvaåring.
Det handlar om att vart min härliga minsting tog vägen.
Det handlar om att orka vardagslivet och var stark.
Det handlar om att förstå fasen som han är i nu.
Hittade denna text om elvaåringar och deras fas och den stämmer så bra.
Så skönt att läsa och förstå att allt är som det ska....även om det är tufft.

"Efter sin harmoniska storhetstid i tioårsåldern ramlar nu det stackars barnet huvudstupa in i en ny förändringens fas, med allt vad därtill hör av disharmoni, osäkerhet och förvirring 
– som elvaåringen försöker bemästra På allehanda vis, varav åtskilliga mindre trevliga.

Elvaåringen har en bred repertoar. 
Han kan vara stingslig, sur, uppkäftig, deprimerad, ilsken, oförskämd, ironisk (nu kan han!) 
elak och till och med cynisk, samt ägna sig åt avancerat martyrskap.

Elvaåringen kan tiga och lida alldeles kolossalt. Med en enda hatisk blick kan elvaåringen markera att han står ut med familjen enbart så länge han är tvungen. Så fort han får nästa veckoPeng, tänker han omsätta den i ett vapen. Antingen är det sin omgivning han ska utplåna från denna jordens yta, eller också är det sig själv, och där kan man minsann stå sedan och ångra sig!

Elvaåringen är i mångt och mycket jämförbar med sexåringen, 
men det bör man inte säga till honom...

Ofta är det en ren bedrift att spåra kärlek hos elvaåringen - så anti allt och alla kan han vara.

Elvaåringen är en liten tricksare. 
Allt han lärt sig och behärskat, allt det förtroende han kände och gav, allt det kan han missbruka nu. Han manipulerar, han styr och ställer med finter och knep, 
och han är varken särskilt renhårig alltid eller lojal. 
Det han för ett år eller ett halvår sedan höll heligt, kan han nu vårdslöst sabla ner.

Ofta kör han med sin omgivning. 
Elvaåringen kan vara suveränt duktig på att skuldbelasta omgivningen.

Men elvaåringen har också sympatiska drag, naturligtvis. 
Han hyser ofta en innerlig, äkta medkänsla med dem som har det svårt, 
eftersom han har det så svårt själv.

Elvaåringen har inte mycket glädje i hjärtat men desto mer av drömmar.
Han tycker det är svårt att leva och känner sig orättvist behandlad, och han kan fantisera om att föräldrarna inte är hans riktiga.

Elvaåringen kan liksom sina trotsbarnskolleger och sexårskrisare vara mycket provocerande, 
för att inte säga odräglig. 
Han ber om motstånd och ger sig inte förrän han får det.

Inte för intet kallas åldern slyngelåldern.

Elvaåringen som kör med sina föräldrar och syskon bör sättas på plats, 
inte tillåtas ge order, uttrycka förakt, svära åt sina närmaste eller använda favorituttrycken 
”håll käften”, ”jävla idiot” och så vidare.

Man får påpeka att man själv avhåller sig från den sortens tillmälen gentemot honom, 
och man kan gott vid behov påminna elvaåringen om att man givetvis förbehåller 
sig samma rätt till integritet och respekt som han själv. 
Bär det inte frukt i dag (”skiter väl jag i”), så bär det frukt i morgon.

Då blir heller inte middagsmålet den enda stunden av gemenskap, 
ansträngd redan genom det i förväg bestämda samtalet. 
Elvaåringen är inte alltid talträngd på beställning:
”Hur var det i skolan?”
”Bra.”
”Vad gjorde du, då?”
”Inget.”
”Har du inte något att berätta?”
”Nä. Tack för maten.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv din kommentar här...